Gore

Al Gore får just nu mer press än alla de andra presidentkandidaterna samtidigt. Och i juli ska han rädda världen med en miljökonsert i fem världsdelar.

Varje fråga om om han ska ställa upp i valet blir såhär:

"Ska du ställa upp?"

"Nej, för jämfört med petty politics så har jag ett så meningsfullt och viktigt liv här just nu, eftersom jag gör X, X och X".

Och så har Gore lyckats med samma sak som Obama: att visa hur han lever i en alternativ värld, där allt handlar om djupa veck i pannan och ärliga, bultande hjärtan. Inget handlar om det där vanliga tjafset som politiker sysslar med. Tydligen går även boken ut på det. Jag tror han kommer försöka i valet. Fredag lunch läser Gore på ett Barnes & Noble här i New York. *Ställer sig i kö*

Ungarna, "Kidsen"

Förra veckan bestämde sig John Edwards för at göra lite research bland ungdomen. Tyvärr bestod researchen bara av att vända sig mot John Mayer på Time 100-galan. Edwards berättar för New York Magazine:

“He basically said, ‘You’ve got to get me in the first twenty seconds. I watch movies on YouTube, and if they’re 25 seconds long, they’re five seconds too long”.

Edwards satte genast upp ett möte med Mayer. Det ser lite mörkt ut, mellan Det Riktiga Amerikas kärlek för besök hos 400-dollarsfrisören och ungdomskonsulten John Mayer.

The First Spouse

Det roligaste på Hillary Clintons fundraiser för Manhattan-ungdomar (bara 100 dollar minimum för att komma in!) för några veckor sen var absolut när hennes mick pajade precis när det skulle bli Irak-prat, i ett tal som mest liknade en hejaklack + ledare. Det blev några förvirrade minuter, där Bill, som tillsammans med Chelsea stod bakom sin fru under hela talet, försökte fixa med tekniken. Han började dra i sladdar och veva med mickstativ. Han ropade på ljudgubbar. Det såg faktiskt ett tag ut som att han försökte skruva isär en mikrofon. Sen var det som att Bill fann sig i situationen och plötlsigt kom på att det här kanske inte såg perfekt ut, att the first women commander in chief behöver hjälp av sin man med tekniken. Så Bill gick tillbaka till bakgrunden och ställde sig i position för att le sitt Bill Clinton-leende igen. Han är rätt bra att ha som trophy wife ändå.

Jag ska definitivt skriva något längre om hur Hillary-kampanjen använder Bill senare (alltså inte ens nästa vecka, utan senare. Stresssen). En text där Bills fundraiser inför ett spinning-pass på Upper East Side kommer att diskuteras i detalj.

Än så länge blir det mer länkar: "Clinton As First Spouse". (Det är förresten alltid så mycket prat om hur Clintons ska klara av sina hyror. Va?).

NY state of mind

Hillary och Rudy leder stort hos sina respektive partier. Vad konstigt det ändå skulle kännas om de t blev de två som kampanjade mot varandra nästa år. Vilket bråk. Och vem skulle vinna New York?

(Det kanske blir Bloomberg. Spekulationen kring honom som presidentkandidat fortsätter. Dagens nyhet: han har startat en websida)

Rudy Giuliani doesn't care about ferrets

Innan New York, 9/11 och "Americas Mayor": Rudy Giuliani mobbar en man som bryr sig mycket om vesslor. Nu med animationer.

Barack & Roll

Back in the day, när Obamas väljarbas var nio år gammal.

Obama-länkarna

Det stora Obama-porträttet i New Yorker. Inledningen är en sida bränslesnack med några bönder (gött).

Det stora porträttet av Obamas pastor.

Den lilla texten om Obama som "The Magic Negro" i vitas ögon, vilket självklart ledde rakt in i Rush Limbaughs värld, och fick Obama att svara diplomatiskt.

Men..

Många har ett "men" vad gäller Hillary Clinton som president. Vissa säger rakt ut att de inte vill ha en kvinnlig commander in chief, andra tycker att något i hennes historia gör henne omöjlig att välja. Alla har en åsikt. Nicholas D. Kristoff börjar idag en NYTimes-kolumn såhär:

"Before I get to "but", let me say that Hillary Rodham Clinton would make a terrific president".

"But" handlar idag om att vi inte borde ha fler familjedynastier i Vita Huset.

"If Mrs. Clinton were elected and served two terms, then for seven consecutive presidential terms the White House would have been in the hands of just two families. That's just not the kind of equal-opportuity democracy we aspire to."

Det är lätt att hålla med. Samtidigt känns tanken omodern. Det är väl ändå naivt att tänka att en seriös amerikansk presidentkandidat idag verkligen kommer ur en "equal opportunity democracy"? Har du inte en familj så skaffar du dig en. Då kallas den väl ofta ett parti, eller en "organisation". Jag tycker Kristoff har rätt i sak, men han presenterar inga riktiga argument för att just familjebanden skulle göra en kandidat sämre än dennes band till sitt parti eller sina finansiärer. Och jag tycker nog han har lite orealistiskt höga tankar om den amerikanska demokratiska processen.

Small horses

Medan vi funderar på hur man lägger till länkar i högerspalten får jag använda den här platsen till att förklara att Wilshire & Washington , Varietys blogg om "the intersection of enterainment & politics", är bra. Här hittar man bland annat filmen om Spinal Taps återförening. Självklart gör de det för miljöns skull, och Earth Day-spleningarna i juli. Mkt bra att Christopher Guests rollfigur nuförtiden jobbar som "a farmhand" och tar hand om små små hästar.

Världen är en Maureen Dowd-krönika: Del 2

”I’m the commander guy”

Jag tycker George Bush är gullig.