Det roligaste på Hillary Clintons fundraiser för Manhattan-ungdomar (bara 100 dollar minimum för att komma in!) för några veckor sen var absolut när hennes mick pajade precis när det skulle bli Irak-prat, i ett tal som mest liknade en hejaklack + ledare. Det blev några förvirrade minuter, där Bill, som tillsammans med Chelsea stod bakom sin fru under hela talet, försökte fixa med tekniken. Han började dra i sladdar och veva med mickstativ. Han ropade på ljudgubbar. Det såg faktiskt ett tag ut som att han försökte skruva isär en mikrofon. Sen var det som att Bill fann sig i situationen och plötlsigt kom på att det här kanske inte såg perfekt ut, att the first women commander in chief behöver hjälp av sin man med tekniken. Så Bill gick tillbaka till bakgrunden och ställde sig i position för att le sitt Bill Clinton-leende igen. Han är rätt bra att ha som trophy wife ändå.
Jag ska definitivt skriva något längre om hur Hillary-kampanjen använder Bill senare (alltså inte ens nästa vecka, utan senare. Stresssen). En text där Bills fundraiser inför ett spinning-pass på Upper East Side kommer att diskuteras i detalj.
Än så länge blir det mer länkar: "Clinton As First Spouse". (Det är förresten alltid så mycket prat om hur Clintons ska klara av sina hyror. Va?).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar