Vi heter Martin Gelin och Emil Arvidson, bor i New York och skriver på en bok om Hillary Clinton och Barack Obama. Följande händer under tiden.

måndag 4 juni 2007

Manchester, New Hampshire



Jag åkte buss genom upstate New York, via Boston till Manchester. Det var vackert, massor av sura, bleka Eminem-fans längs vägarna så fort man kommer fem minuter ovanför New York. Mycket sån där natur också. Jag hade glömt bort hur mycket jag längtar efter en skog.

Manchester är min bästa kampanjstad hittills. När jag var här på lite Hillary-fest för några månader sen träffade tre av hennes lokala kampanjhöjdare på en sunkig diner. Klyschan om New Hampshire är att man kan träffa kandidater och andra i mindre sammanhang än på något annat ställe i USA, att alla invånare är politiskt engagerade, att New Hampshire ska ligga först i primärsvalsprocessen för att det är bra för valet och landet och livet. Här måste kandidaterna ut bland väljarna, osv. Jag har inte hittat några invändningar mot de där klyschorna. Det är härligt här, för en liten reporter. Om man har långt hår så glider de sura Eminem-fansen långsamt förbi i sina bilar och skriker saker. Det är pittoreskt, jag känner mig speciell.

Nu är jag här för demokraternas debatt (men skippar nog republikanernas imorgon). På väg upp till mitt hotellrum igår stoppade Arianna Huffington hissen för att låta någon på andra sidan av hennes Blackberry prata klart med en charmig, solbränd man som har hand om ”practically the whole part of John Edwards rural campaign”. Han var på väg ut ur hissen. Ingen klagade, alla lyssnade.

John Edwards, själv ett litet charmtroll, glider med väldigt välfriserade män. Speciellt med tanke på att hans egen frisyr i princip har pajat hans kampanj. Min nästa tur i hissen gjorde jag tillsammans med en kille som såg precis ut som Kevin Kline (bild), presenterade sig som ”a personal friend of John Edwards” och lämnade oss med handen i korsryggen på en australiensk journalist som fnittrade.

PS: När jag skriver det här pratar John Edwards om sin tro, i en speciell tro-special med demokraternas tre största kandidater. Han är heeeelt orange i ansiktet. En i publiken frågade precis hur han det funkar när han ber. Hur vet du att det är Guds röst du hör, och inte din egen?

PS 2: Barack Obama tror det finns ondska i världen. Hans hår börjar bli så grått nu. Det kommer vara borta innan primärvalet.

PS 3: Hillary! Hon kommer från en tradition som är ” maybe a little too suspicious about people who wear their faith on their slevees”. Första frågan: hennes röst för Irak-kriget. Andra frågan: Hur klarade du dig igenom Bills otrohet med hjälp av din tro? Sen: abort, och hon lyckas få in ond media vs. sårbara ungdomar här också.

Inga kommentarer: